Jag läste..

För några år sen, när jag födde min första son fanns inget alternativ än att amma... alla ammade & jag hörde ingen som ville ge ersättning. De jag ungicks med då, som hade barn i samma ålder ammade så länge det gick.. Några satt & grät sig igenom amningarna för de hade stora sår.. De slutade amma efter en stund för det inte fungerade & jag har FULL FÖRSTÅELSE för det, man ska inte sitta & gråta sig igenom amningarna..det mår ju varken bebis eller mamma bra av, de kan ju istället bli en otrevlig stund för mamman som sen istället för att knyta an trycker bort.. De hade ont de mammorna, de ville så gärna men hade inte förutsättningarna för det.

Över allt såg jag ammande mammor. Stolta mammor som ger sin näringsrika mat till sin bebis. Stolta mammor som inte tänker på att det kan vara stötande för andra, de ser sitt barn & sätter det framför allt annat. Vissa satt på BVC flera timmar varje dag för att få hjälp & stöd vid amningen.

Det var samma sak när jag födde min andra son. Jag funderade inte ens på att ge något annat.

Jag hade aldrig problem med att amma, det var något som hörde ihop med att skaffa barn.

Nu när jag fött min minsta son ser jag aldrig någon som sitter & ammar. De där stolta mammorna är som bortblåsta. Kvar är de där mammorna som tycker det är jobbigt att amma, som istället ger sina barn flaskan. Varför?

Att amning är det bästa för barnet är det ingen tvekan om så varför väljer mammor bort det? Jag har hört mängder av anledningar.. pappan ska få knyta an, vill dela matningen, inte låta bebisen bli helt fast vid mamman, det är jobbigt att amma öppet, det är lättvändigt med ersättning, man håller koll på hur mycket de äter, bebisen är mätt längre med ersättning...

Mitt svar på dessa anledningar:
Pappan ska knyta an - det gör han, han får hitta sitt sätt... det är ju inte bara maten som gör att de knyter an, att få vara nära pappan som har andra kvaliteter än vad mamman har..
Bebisen ska inte bli fast med mamman - varför skaffade du barn?
Jobbigt att amma öppet - dra ner på tempot, håll dig hemma...det är ju inte så att de ska ammas för alltid, en uppoffring för det käraste man har. Och varför ska det vara jobbigt, en kvinna har bröst just för detta ändamål - var stolt över det! Du visar i praktiken ingenting när du ammar, i närheten kan man ha en handduk att skyla sig med emellanåt..
Lättvändigt - ja, tjena! Vad kan vara mer enkelt än att ta fram bröstet, du behöver ingenting.. Allt är klart, färdigblandat & med lagom temperatur.
Hålla koll på mängden - ´det finns ingen anledning.. de vägningar & mätningar man gör på BVC fixar det. Ett barn som mår bra får i sig mat. & om inte maten skulle räcka kan man kompletterna med ersättning. Det bästa sättet att hålla koll på att barnet får i sig tillräckligt är om bebisen är nöjd. Annars finns risken att du hakar upp dig på siffror..
Bebisen är mätt längre - har faktiskt ingen aning men de jag har hört ger ersättning ungefär lika ofta som jag ammar, det betyder att barnet inte är mätt längre..

Jag vet, jag kan låta hård.. Men kanske är det det som behövs idag då allt fler ger ersättning.

Om man bestämmer sig för att skaffa barn så måste man förstå att livet förändras. Du kan inte längre sätta dig själv framför allt. Barnet är det centrala, barnet bestämde sig inte för att komma till världen, det var du som gjorde det.

Livet förändras, ett nytt liv kommer till världen. Njut av det! Det är en sån kort tid i livet som barnen är små, ge dem de bästa förutsättningarna...

Njut av bebiskräk, bajsblöjor & amning dygnet runt...

Förstå mig rätt, jag vet att inte alla kan amma (konstigt då mammor i andra länder kan?!).. Funkar det inte så är det ju fantastiskt att det finns ersättning.. men som namnet antyder så är det ersättning.. ersättning ifall att inte amningen fungerar.


Kommentarer
Postat av: Vännen

Nu har jag varit borta från alla "mina" bloggar några dagar å va glad jag blev när du skrivit så många inlägg! :) Instämmer helt med dig ang detta m amning! Har en vän som verkligen kämpade å kämpade med amningen, hon gav verkligen inte upp... tillslut insåg hon att hon inte kunde! Jag beundrar denna människa så otroligt för detta! Kramar

2012-03-15 @ 20:14:07
Postat av: Jolie

Wow, ingen som vågar skriva så ju. Jag håller med dig till fullo. Även fast jag fick kämpa igång ammningen i början med sår och smärta. Men jag ammade mina två i 9 respktive 10 mån, sen började jag skolan/jobbet och då fick pappan ta över.. (jobbar skift så det var svårt att amma när jobbet började, slutade då. Vilket jag sörjde i början.) Om jag får en tredje hoppas jag på lite längre ammning.



Mys!

2012-03-16 @ 12:54:12
URL: http://mammajolie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0