Favoritplats
Under min kaotiska högstadietid hade jag en plats dit jag kunde rymma. Rymma från alla andras kommentarer & förväntningar, gömma mig för världen..
Platsen låg en liten bit hemifrån, några minuters gångväg...men oftast tog jag cykeln :D
Uppe på höjd med bäcken rinnandes långt där nere... Vilken underbart vacker plats, min plats..
Där satt jag & filosoferade, drömde mig bort, glömde för en stund allt som hände runt omkring..
Jag går fortfarande till denna plats ibland & jag känner mig precis som då..Alla känslor kommer tillbaka..
Vem kunde tro då att jag skulle sitta här femton år senare... Vem kunde ana att jag skulle hitta kärleken, få 3 fantastiska killar & vara utbildad LÄRARE?
Vem kunde tro?
Tur att jag fann min favoritplats då, dit jag kunde gå, där jag kunde drömma & glömma, där jag bara kunde inandas nuet, där jag bara var jag...
Min vackra plats!
