Ett barn ska aldrig dö..

Ett barn ska aldrig behöva dö, men ibland händer det där oundvikliga...det där fruktansvärt orättvisa då någon tas ifrån oss alldeles för tidigt..

Kanske finns det något bortom molnen, kanske finns det en högre tanke för dessa människor..

Jag vill iaf tro att det finns något mer, att vi en dag kommer mötas igen...

Så när jag läser om 7-åriga Sammy, vars pappa dödade honom 10 juli...det gör ont i mitt hjärta...tårarna är nära & jag kan inte förstå den ilskan som finns...men kanske var det meningen att Sammy skulle göra något bättre...

Kanske gör inte döden ont, kanske är det en tillfredsställande känsla...Kanske är det för oss andra döden gör ont...

En dag får jag veta vad som händer när man dör...likaså alla andra...kanske är det förutbestämt...

Så börjar rättegången mot läkaren som är anklagad för att ha dödat en 3 månaders liten flicka, Linnea, med en dödscocktail..

Självklart är detta det värsta som finns för en förälder & anhöriga, att läkaren inte längre ser något hopp, all hjärnvävnad är död & det enda man kan göra är att stänga av respiratorn..

Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att vara förälder i det ögonblicket... Men kanske finns det något mer...kanske var just hon utvald att lämna jorden tidigt för ett annat ändemål..

Jag är ledsen, ingen ska behöva genomlida den smärtan...

Men jag är även ledsen för läkarens skull...Kankse gavs för mycket morfin eller annat läkemedel...men barnet var redan dött, hjärndött...hur jobbigt & svårt det än må vara...

Jag minns när vi satt vid min mormors dödsbädd, hon skulle dö..det fanns ingenting mer att göra...trots att jag stod där & önskade att hon skulle vakna, att hon skulle säga att allt är bra så ville jag bara att hon inte skulle ha ont.. Hon hade alla hon älskade runt sig..så som jag hoppas att alla skulle ha..

Att dö kan ta tid...& jag minns att jag önskade "bara ge henne något mot smärtan, mot nervositeten..ja, min mormor var rädd för att dö...det plågade mig mer än själva tanken på att hon snart skulle somna in för alltid.. Jag ville att hon skulle få all medicin i världen så att det skulle gå fortare...

Så jag är ledsen för Sammy, jag är ledsen för Linnea, jag är ledsen för alla de som tas ifrån oss...jag är ledsen för att jag inte har den blekaste aning om vad som händer sen...

Men jag har min tro...kanske finns det något bortom molnen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0