Läraryrket...

Det har startats en debatt! Äntligen!

När jag gick lärarutbildningen trodde jag inte att yrket skulle vara så som det är.. Jag trodde, eller hade den uppfattningen, att jag skulle jobba 35 timmar på arbetsplats & 10 timmar hemma...Sen var jag ledig!

Men jag hade fel! Jag jobbar mina 35 timmar på arbetsplats, men långt mer än 10 timmar hemma! & hela tiden finns mina elever i tankarna...Hur ska jag kunna hjälpa den eleven? Hur mår den eleven? Hur ska jag kunna genomföra det här så att alla elever når målen? Tankarna snurrar & ganska ofta har jag svårt att bara släppa allt & ägna mig åt min familj..

Då tackar jag för loven! För under loven kan jag släppa, jag kan koppla av & finnas till för min familj, all tid som jag missat under veckorna fulla med jobb ska tas ikapp... Iallafall en stund... För när lovet lider mot sitt slut så ska det jobbas ikapp & planeras för tiden som är kvar...


& ibland så händer det att man blir både slagen, sparkad & spottad på... & ibland så får vi höra ord som jag inte ens kunde föreställa mig... Det råder ett hårt klimat på några av våra skolor, alltför ofta får man läsa om mobbning & misshandel på skolor...

& jag gör alla dessa uppoffringar för jag älskar mitt yrke! Jag har valt rätt i livet! Varje dag händer det något nytt! & när man är med vid det tillfället då eleven faktiskt förstår, som om det äntligen trillat ner - ja, då känns det att jag är på rätt plats..

Men visst blir jag fundersam när man ser hur mycket lön alla outbildade får i sina yrken & de har inget studielån som ska betalas... & här lever vi med 1 lärarlön & 1 fritidspedagoglön... Inte blir det mycket tillsammans... & sen har vi 2 stora studielån som ska betalas tillbaka!

Jag förstår att många vänder om när de vet vilka löner en lärare har... & vilka arbetsvillkor som vi har...

& ibland så funderar jag på om det är värt det... För på veckorna är jag så trött att jag inte orkar någonting hemma... Då har jag massor att göra på helgerna så jag är lika trött när veckan börjar som jag var när veckan slutade... & allt som jag vill uppleva & göra med min familj läggs åt sidan...

Men jag har förhoppningar om att det kan bli bättre... Men det krävs att vi lärare ställer oss upp & säger att det räcker!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0