....

Tisdag & livet leker..eller? Nej inte direkt.

Känner inte igen mig själv längre, inte heller de känslor som bubblar inom mig.. vet inte vad jag ska ta mig till.

Dagarna bara går men det känns som jag står stilla.

Blundar. Andas.

Men känner mig helt tom.

Har mina ljusglimtar varje dag! Då jag har något annat att tänka på än mig själv. Som mina vackra, underbara, fantastiska killar. & när jag är i en klass - då är mitt fokus där & det finns ingen tid för mina funderingar.

Men på kvällen.

Vet inte hur jag ska orka. Vill inte prata med nån om det heller.

Är totalt vilse.

Men vet att jag en dag kommer hitta stigen igen, frågan är bara om det tar för länge??

Kommentarer
Postat av: [email protected]

Men då, hur är det?

När kommer ni uppåt? Jag och Alice åker imorgon! Saknar er! Säg till om jag jag kan göra nåt!

2010-03-16 @ 21:31:07
Postat av: Vännen

Om du nångång känner att du vill prata... så finns jag, långt bort kanske, men jag finns iallafall!! Det är väl inte så onstigt att du känner som du gör, det har hänt lite väl mkt i din familj sista året, men du kommer tillbaka, låt det bara ta tid. Tillåt dig att sörja!

KRAM

2010-03-17 @ 18:41:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0