Härliga morgon!
Ja, det hade vi idag! Stefan åkte tidigt, vid halv 7. men då sov jag & mina grabbar så sött...vaknade vid halv 8 & då satt båda killarna i datastolen framför datorn i vårt sovrum :) Tysta som aldrig annars, spelade & var glada!
Vi gick upp, trängde in oss alla i duschen och stod där ett bra tag..sen blev tävlan, skulle mina grabbar bli före mig?? Så idag har de båda satt på sig allt själv, & de vann! Sen blev det en god frukost :) Lite sena satte vi på oss ytterkläderna & började stega mot dagis. Alla gick, & inte snabbt men en trvlig gångfärd :)
Under denna morgonpromenad kommer funderingar... Min äldsta frågade varför jag var arg på pappa ibland, paff av hans fråga svarade jag att det är ju samma som att jag är arg på dig eller på din lillebror...eller som du är arg på mig... Vi gick vidare & gick förbi ett hus där mamman till en kompis bor, då kommer nästa fundering...varför bor inte pappan där? Jag svarade att det ibland är sånt som händer, de kanske inte var kära säger jag. Då säger den äldre killen: Jag vill att vi ska bo tillsammans i en familj för alltid. Jag säger då att det finns fördelar med att ha 2 hus också...som att man får 2 rum, dubbla uppsättningar leksaker osv. Då frågade jag om inte de barnen på dagis som har skilda föräldrar hade det bra eller om de hade sagt något, nej det hade dem inte.. Men jag sa också att det hoppas jag med...
Men det är väl så det bara är när man är liten, man vill ha en trygghet & att familjen ska se ut som den alltid gjort. För visst inser barn att man kan få det bra även om föräldrarna går isär många gånger men det blir ju aldrig mer detsamma som förut..
Jag tror att vi många gånger skaffar familj & sen tar en enkel utväg & sticker när det är jobbigt. Men det finns perioder i alla förhållanden som är jobbiga...Ibland struntar man i att ens försöka, det finns ju vissa saker som man kan göra för att hjälpa ett förhållande..
Jag menar inte att alla ska fortsätta sina förhållanden...det finns par som försöker i flera år utan att få det bättre & då förstår jag att man väljer att ta det sista steget för både sin egen skull men också för barnen..Men det är så många småbarnsföräldrar som går isär..
Kanske måste vi blir mer medvetna om vad vi gör med barnen...& vad som egentligen är barnets bästa..
Bara några små tankar som kom på promenaden i morse..
Nu ska jag skriva & fixa lite innan mina prinsar kommer hem <3
Kramiz
Vi gick upp, trängde in oss alla i duschen och stod där ett bra tag..sen blev tävlan, skulle mina grabbar bli före mig?? Så idag har de båda satt på sig allt själv, & de vann! Sen blev det en god frukost :) Lite sena satte vi på oss ytterkläderna & började stega mot dagis. Alla gick, & inte snabbt men en trvlig gångfärd :)
Under denna morgonpromenad kommer funderingar... Min äldsta frågade varför jag var arg på pappa ibland, paff av hans fråga svarade jag att det är ju samma som att jag är arg på dig eller på din lillebror...eller som du är arg på mig... Vi gick vidare & gick förbi ett hus där mamman till en kompis bor, då kommer nästa fundering...varför bor inte pappan där? Jag svarade att det ibland är sånt som händer, de kanske inte var kära säger jag. Då säger den äldre killen: Jag vill att vi ska bo tillsammans i en familj för alltid. Jag säger då att det finns fördelar med att ha 2 hus också...som att man får 2 rum, dubbla uppsättningar leksaker osv. Då frågade jag om inte de barnen på dagis som har skilda föräldrar hade det bra eller om de hade sagt något, nej det hade dem inte.. Men jag sa också att det hoppas jag med...
Men det är väl så det bara är när man är liten, man vill ha en trygghet & att familjen ska se ut som den alltid gjort. För visst inser barn att man kan få det bra även om föräldrarna går isär många gånger men det blir ju aldrig mer detsamma som förut..
Jag tror att vi många gånger skaffar familj & sen tar en enkel utväg & sticker när det är jobbigt. Men det finns perioder i alla förhållanden som är jobbiga...Ibland struntar man i att ens försöka, det finns ju vissa saker som man kan göra för att hjälpa ett förhållande..
Jag menar inte att alla ska fortsätta sina förhållanden...det finns par som försöker i flera år utan att få det bättre & då förstår jag att man väljer att ta det sista steget för både sin egen skull men också för barnen..Men det är så många småbarnsföräldrar som går isär..
Kanske måste vi blir mer medvetna om vad vi gör med barnen...& vad som egentligen är barnets bästa..
Bara några små tankar som kom på promenaden i morse..
Nu ska jag skriva & fixa lite innan mina prinsar kommer hem <3
Kramiz
Kommentarer
Trackback
