umni

Tänk att det inte ska sluta, att man inte kan acceptera att gjort är gjort. Alltid ska man hitta fel, & hittar man inga då tycker man att man kan ljuga till det lite. Trött på hela historien & hoppas att den snart ska vara till ände. Trött på det! Vill inte höra mera! Kan inte folk bara förstå? Driver mig till vansinne...tar bort de sista ljuva lediga dagarna vi har...Det ska smutskastas & anklagas.

Nu har jag iallafall börjat öppna matteböckerna, med blandade känslor. Har alltid tyckt att matte varit roligt, men någonstans på vägen försvann lite av glädjen. Tyckte inte att de lärare vi haft är de bästa, men vi är olika...de flesta tyckte att lärarna var bra, Men inte jag, men jag är ju inte som andra heller. Det kanske inte bara beror på lärarna, mycket hände i våras..mitt liv tog en ny vändning & jag vet ännu inte vart det bär.

Sjukdom & död fanns runt omkring mig hela tiden, kanske kände jag att jag inte hann med allt jag ville. Min & moffens tid på sjukhuset tillsammans, saknar den men nu har han äntligen fått flytta hem, efter lång tid på sjukhus & korttidsboende. Han har blivit pigger igen, kanske har han fått nya krafter när han började få komma hem på permission. Samtidigt blir det ju aldrig detsamma för honom, saknaden efter den stora kärleken måste kännas som en kniv som sitter i bröstet & inte kan tas bort. Min mommo kämpade in i det sista, hon fick somna gott efter att ha levat ett gott liv. Saknar henne men vet att vi en dag kommer att mötas igen...<3

Kanske ska vi åka hem till mamma i helgen, kanske bara en kort sväng...måste ju plugga också! Men skulle behöva hämta min tomatost & paprikachips! Vi får väl se vad det blir..

Nu ska jag fortsätta skura mina köksskåp & rensa bort sånt vi aldrig använder, för skåpen är överfulla!

Kramisar