Hipp Hipp Hurra
Den lilla flickan fick namnet Helena.
Nu, några kg tyngre och några cm längre, fyller hon 30 år. Det är jag.
Det har varit 30 år kantade av obeskrivlig glädje och kärlek men också av en del sorg. Förälskelser, dumheter och galna upptåg har visat mig vägen genom livet.
Ibland galet arg och ibland fruktansvärt elak. Ibland strålande glad och ibland lite galen. Ibland skojig och ibland allvarsam.
Jag är jag. Precis som jag är.
Jag har upplevt mycket. Jag är rik på erfarenheter. Jag lever och jag har allt man kan önska sig.
Under 30 år har jag hunnit med att gå i skolan ca 20 år, behållit samma man i 12 år, fött 3 barn, köpt hus osv.
Men det finns några saker som jag ännu inte fått upplevt:
- Mitt livs resa. Den kommer att gå någonstans i Afrika, på en safari.
- Giftermål. Jag har sambo & barn men har fortfarande inte blivit friad till. (& frågan är om det någonsin kommer hända??)
- Barn. Ja, jag har 3 men skulle kanske vilja ha något/några till ;) Om inte annat så hoppas jag att jag någon gång kommer få barnbarn :)
Kanske slår någon av mina drömmar in under de kommande 30 åren.
Så tack mamma & pappa för att ni fick till det just i det ögonblicket! För ni gjorde det möjligt för mig att få se dagens ljus & jag är er för evigt tacksam för det <3
& till alla ni som var här & firade mig några dagar i förväg vill jag säga TACK! Tack för att ni är ni & för att just NI finns i mitt liv. Ni tog stenen jag hade över bröstet för denna 30-års-dag & kastade den långt bort. För just idag känns det inte lika hemskt att faktiskt fylla 30 år. Jag har ju förhoppningsvis några härliga år kvar som jag får dela med er <3
Grattis till mig, Karin Helena Persson. Ett stort grattis till mig på min födelsedag :)
Ljudbok!
Ja, nu har jag testat! Fick av min syster en ljudbok på prov från storytell...
Jag som alltid tyckt att det är lite fusk, att det inte är samma sak som att läsa en bok...
& jag hade ju rätt på en sak! Det är inte samma sak som att läsa en bok...
Det här ger helt andra möjligheter! Jag har lyssnat lite varje kväll... Det är så skönt att bara lägga sig ner på kudden, blunda & lyssna på en härlig röst & ryckas med i handlingen. Jag har njutit av varje sekund!
Idag satte jag mig frivilligt på gräsklipparn med iphonen i fickan (det brukar vara Stefan som klipper). Jag som i vanliga fall tycker det är fruktansvärt tråkigt att klippa gräs klippte hela gräsmattan.
Det var hur skönt som helst! Jag njöt av Morgan allings röst när han berättade.
Nu är snart hans bok färdiglyssnad... Jag rekommenderar den varmt "kriget är slut"...
Det var min första ljudbok, men det är inte den sista!!
Jag kunde haft det värre...
Jag vet. Jag är lyckligt lottad.
Men just nu ser jag bara hinder. Möjligheterna är som bortblåsta.
Har sovit dåligt i flera nätter, vaknat flera gånger varje natt. Tittat ut & upptäckt att det är mitt i natten. Imorse vaknade jag med ont i nacken. Det har bara blivit värre under förmiddan.
Edvin trotsar allt. Hans öron är som bortblåsta.
Jag saknar Pontus, men han verkar inte vilja komma hem.
Jakob stoppar allt i minnen. Igår satte han i halsen. Efter att ha lagt honom på mage i knät kom det ut med en stor hög kräk. En liten papperslapp.
Jag sitter här på vardagsrumsgolvet. Med nackont & kontrollerar varje rörelse som den minsta herr Nilsson gör.
Har varit på simskolan med Edvin. Han började igår. I natt låg han & gjorde simrörelser i sängen. Han längtar tills han kan simma! & jag tror inte det kommer dröja, när han bestämmer sig för att klara något då gör han det. Som när han skulle lära sig att knyta skorna när han fick fotbollsskor. Han knöt, knöt & knöt. Stolt tillade han en stund senare "nu kan jag". Inte alls som Pontus, som tröttnar ganska snabbt på såna saker.
Jakob reser sig, testar vad han kan. Stilla kan man inte va.
& jag är trött & grinig. Men också fylld av lycka. Lycka över min triss i prinsar.
Jag kunde haft det värre. Mycket värre.
Sommar & sol...& den där j...la födelsedagen...
Härliga lediga dagar varvas med fruktansvärt dåligt humör..
Jag vet att livet inte tar slut när man fyller 30, men ändå känns det så.. Jag är arg, trött & ledsen...
& fruktansvärt besviken...
På vad? Jag har egentligen ingen aning, jag bara känner så...
Tankar & funderingar på livet & alla dessa vägkorsningar...
Om någon bara visste...
Om någon bara visste...
Antingen går jag höger eller också så går jag vänster... Det är bara ett val...
Men just detta val är svårt...
Det gör ont...
& jag är ledsen...
Jag är snart där, passerar 30-strecket & livet rusar vidare...
Men först ska jag välja & det finns ingen som kan hjälpa mig med det...
Antingen fortsätter jag eller också så vänder jag om...
´
Jag fyller 30 år... Jag måste förlika mig med tanken men jag känner mig så gammal...
Helt plötsligt är jag inte ung längre... Jag är gammal & grå... Rynkorna kommer & jag kan inte värja mig för dem...
Jag är gammal... Mycket äldre än jag någonsin trott...
Jag är ledsen. & det spelar ingen roll vad någon säger. För jag är gammal. & jag vet inte om jag någonsin kommer bli beredd på att bli gammal.
& jag fortsätter vara ledsen. & i min ensamhet kommer de där tårarna..
Tårar som jag inte trodde skulle komma. Åldern är ju bara en siffra. Ja, visst tänker jag & några stora tårar rullar ner för min kind.
Jag är ledsen. Men jag kommer överleva. Tårarna rullar. Jag överlever. Även om det gör lite ont. Det är inte första gången det gör ont & förmodligen inte den sista gången heller.
Jag överlever men låt mig få vara ledsen.
