Jag kunde haft det värre...
Jag vet. Jag är lyckligt lottad.
Men just nu ser jag bara hinder. Möjligheterna är som bortblåsta.
Har sovit dåligt i flera nätter, vaknat flera gånger varje natt. Tittat ut & upptäckt att det är mitt i natten. Imorse vaknade jag med ont i nacken. Det har bara blivit värre under förmiddan.
Edvin trotsar allt. Hans öron är som bortblåsta.
Jag saknar Pontus, men han verkar inte vilja komma hem.
Jakob stoppar allt i minnen. Igår satte han i halsen. Efter att ha lagt honom på mage i knät kom det ut med en stor hög kräk. En liten papperslapp.
Jag sitter här på vardagsrumsgolvet. Med nackont & kontrollerar varje rörelse som den minsta herr Nilsson gör.
Har varit på simskolan med Edvin. Han började igår. I natt låg han & gjorde simrörelser i sängen. Han längtar tills han kan simma! & jag tror inte det kommer dröja, när han bestämmer sig för att klara något då gör han det. Som när han skulle lära sig att knyta skorna när han fick fotbollsskor. Han knöt, knöt & knöt. Stolt tillade han en stund senare "nu kan jag". Inte alls som Pontus, som tröttnar ganska snabbt på såna saker.
Jakob reser sig, testar vad han kan. Stilla kan man inte va.
& jag är trött & grinig. Men också fylld av lycka. Lycka över min triss i prinsar.
Jag kunde haft det värre. Mycket värre.
