umni

Härliga lediga dagar varvas med fruktansvärt dåligt humör..

Jag vet att livet inte tar slut när man fyller 30, men ändå känns det så.. Jag är arg, trött & ledsen...

& fruktansvärt besviken...

På vad? Jag har egentligen ingen aning, jag bara känner så...

Tankar & funderingar på livet & alla dessa vägkorsningar...

Om någon bara visste...
Om någon bara visste...

Antingen går jag höger eller också så går jag vänster... Det är bara ett val...

Men just detta val är svårt...

Det gör ont...

& jag är ledsen...

Jag är snart där, passerar 30-strecket & livet rusar vidare...

Men först ska jag välja & det finns ingen som kan hjälpa mig med det...

Antingen fortsätter jag eller också så vänder jag om...
´
Jag fyller 30 år... Jag måste förlika mig med tanken men jag känner mig så gammal...

Helt plötsligt är jag inte ung längre... Jag är gammal & grå... Rynkorna kommer & jag kan inte värja mig för dem...

Jag är gammal... Mycket äldre än jag någonsin trott...

Jag är ledsen. & det spelar ingen roll vad någon säger. För jag är gammal. & jag vet inte om jag någonsin kommer bli beredd på att bli gammal.

& jag fortsätter vara ledsen. & i min ensamhet kommer de där tårarna..

Tårar som jag inte trodde skulle komma. Åldern är ju bara en siffra. Ja, visst tänker jag & några stora tårar rullar ner för min kind.

Jag är ledsen. Men jag kommer överleva. Tårarna rullar. Jag överlever. Även om det gör lite ont. Det är inte första gången det gör ont & förmodligen inte den sista gången heller.

Jag överlever men låt mig få vara ledsen.