Idag...

..skulle min moffen ha fyllt 80 år. Det går inte en dag utan att jag saknar...

Jag trodde för mig själv att saknaden kanske skulle lätta, att sorgen på något sätt skulle bli lättare att bära...

Men jag hade fel... Jag har lärt mig att leva med saknaden, trots att den är större än den förut varit.. Jag har lärt mig att leva med sorgen över att denna människa fattas mig...

Det är så lite som kan få bägaren att rinna över...en liten tår som sakta börjar rulla nerför kinden för man såg skidorna ute i garaget...

Vad jag önskar att han fanns här, att han bara en gång skulle få träffa lille Jakob.. Att han bara en gång till skulle få se Pontus & Edvin rusa fram i skidspåren... Att jag bara en gång till kunde få sitta bredvid honom, kanske alldeles tyst...för det var det jag älskade mest...vi behövde inte prata, bara sitta & inandas nuet...

Men idag tittar jag uppåt & säger GRATTIS! Du finns här, i alla minnen som jag bär <3

& en dag möts vi åter igen! Låt då dina bamsehänder omfamna mig <3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0