umni

På min älskade lillasyster..arg för hon inte tycks förstå vad jag pratar om...arg för att hon inte svarar mig...arg för hon inte fattar att jag älskar henne...arg!

Ibland får jag nästan panik, vill bara skrika åt henne att lägga av. Göra som hon kanske skulle funka, börja stampa i golvet, smälla i dörrar, inte svara henne när hon pratar med mig...

Jag vet att hon innerst inne inte vill göra så här, men hon orkar inte bryta sig ut...sitter där ensam & låter mig inte komma in..

Inte ens ett tack för maten till Stefan som stått & lagat den, inte ett tack för att jag tvättat alla hennes kläder, inte något mer än otrevliga ord mot oss... Börjar bli frustrerad...hon brukar vara arg, det gör inget...hon får låta bli att prata med mig...det rä ok att hon skiter i oss ibland..

men jag orkar inte med hennes gnat på barna..var tyst istället, låt oss sköta dem...förlåt dem, de menar egentligen inget illa...& när de väl ska säga förlåt, ja då kommer de där orden...orden jag inte vill höra, orden jag hatar när hon säger dem...

de är mina barn...du är min syster...älskar er <3

Hoppas på en trevligare syrra imorrn...& du ska veta att vi också gör fel ibland, vi tror inte vi är perfekta...vi försöker & vill inte göra dig illa vännen...

Kramizar till er alla