Bloggtorka...
...eller rättare sagt - trebarnsförälder ;)
Dagarna går så snabbt & all fokus ligger i att få tid till alla mina 3 prinsar...ibland känner jag att jag skulle vilja dela mig i tre så att alla kan få exakt lika mycket..
Fick sån lust att blogga lite när jag såg "Efter Tio" idag. Barnpsykologen Marie Carlsson var där & pratade om föräldraskap & sömn..
En sak som hon tog upp var att det idag var för mycket föräldrafokus. Vilket jag håller med om! Fokus borde ligga på våra barn & vad man kan kan göra för att de ska få det bästa! Mitt liv ändrades när jag fick mitt 1:a barn, jag tänkte inte på mig själv längre utan på min son. Så självklart gav jag upp vissa saker som funnits förut, för att istället berikas av annat! Livet fortsätter inte som vanligt den dagen man får barn, det ska inte fortsätta som vanligt! Om man väljer att skaffa barn får man också ta det föräldraansvar som följer med..
Jag bor en bit från min släkt... Jag har inte möjlighet att lämna barnen hos mormor eller farmor för att bara bry mig om mig själv... Men det är inget jag vill heller! Jag skulle inte vilja bo närmare dem än så här. Jag hör de som lämnar barnen hos mor- & farföräldrar flera dagar i veckan, som lämnar barnen för att åka bort över helgen, eller än värre för att åka utomlands en vecka eller två... Vad jag tycker om det? Ja, om man inte orkar ta hand om sina barn så kanske man inte borde skaffat några, eller iallafall strunta i att skaffa flera (som någon typ av statussymbol!). Jag säger inte att man inte kan lämna bort sina barn, mina barn åker iväg ibland & är borta över helgen eller en vecka på sommaren... Men det är för att BARNEN vill, inte för att jag behöver avlastning eller vill göra något för mig själv!
Sömn...Vilken småbarnsförälder får den som man önskar? Man vill hela tiden ha mer! & man blir blind för vad man faktiskt har! Får jag sova 7 timmar så är jag ändå lika trött på morgonen som när jag sovit 3.... & fastän min minsta prins just nu ska äta varannan, var tredje timme varje natt så överlever jag & jag klagar inte...Självklart ska han få komma upp & få sin amningsstund (oavsett varför!) så att han därefter kan somna om & sova nån timme till. Så har alla mina killar varit & det var ingen chock för mig att barnen skulle vara vakna på nätterna. Jag ställer om mig för deras skull..sover (om möjligt!) en liten stund på dagen, annars kanske jag får lite lugn när pappan i huset kommer hem & kan avlasta en stund. För oss har sömnfrågan aldrig varit ett problem (fast visst pratar vi om det & jag kan säga att det är jobbigt vissa dagar!)...
Våra 2 äldre killar kommer fortfarande till vår säng på nätterna för att sova...(& när jag var höggravid var det fruktansvärt jobbigt!)...Men jag skulle aldrig skicka de därifrån! & jag skulle aldrig låta barnen ligga & skrika i sängen (& då menar jag skrika, inte det där smågnällandet)...Det är ju ett tecken på otrygghet... Pontus har alltid haft svårt att sova nätterna igenom, började redan när han var liten med att vakna & gallskrika & vara okontaktbar...han kunde springa runt, slå & vara hysterisk, antagligen så hade han mardrömmar...Trots att det har slutat så kommer han till vår säng på natten. & visst kan det finnas perioder när jag blivit lite irriterad över det, när han flera dagar i rad kommer precis när man gått & lagt sig & ligger & småpratar med sambon...Men jag har aldrig låtit det gå ut över hans sömn... Om det enda stället han känner sig trygg på är i mitten på vår säng då ska han få vara där också, jag vet att han inte kommer ligga där när han är 15 ;)
Som ni märker tycker jag det är roligt att diskutera! Tyvärr så kan man oftast inte diskutera såna frågor för många tar det som påhopp...Jag dömer ingen, det här är ju mina åsikter...
& alla barn är olika & vi föräldrar med..det funkar inte på samma sätt i familjer...
Våra barn är de som är oskyldiga, de som är viktigast... <3
Dagarna går så snabbt & all fokus ligger i att få tid till alla mina 3 prinsar...ibland känner jag att jag skulle vilja dela mig i tre så att alla kan få exakt lika mycket..
Fick sån lust att blogga lite när jag såg "Efter Tio" idag. Barnpsykologen Marie Carlsson var där & pratade om föräldraskap & sömn..
En sak som hon tog upp var att det idag var för mycket föräldrafokus. Vilket jag håller med om! Fokus borde ligga på våra barn & vad man kan kan göra för att de ska få det bästa! Mitt liv ändrades när jag fick mitt 1:a barn, jag tänkte inte på mig själv längre utan på min son. Så självklart gav jag upp vissa saker som funnits förut, för att istället berikas av annat! Livet fortsätter inte som vanligt den dagen man får barn, det ska inte fortsätta som vanligt! Om man väljer att skaffa barn får man också ta det föräldraansvar som följer med..
Jag bor en bit från min släkt... Jag har inte möjlighet att lämna barnen hos mormor eller farmor för att bara bry mig om mig själv... Men det är inget jag vill heller! Jag skulle inte vilja bo närmare dem än så här. Jag hör de som lämnar barnen hos mor- & farföräldrar flera dagar i veckan, som lämnar barnen för att åka bort över helgen, eller än värre för att åka utomlands en vecka eller två... Vad jag tycker om det? Ja, om man inte orkar ta hand om sina barn så kanske man inte borde skaffat några, eller iallafall strunta i att skaffa flera (som någon typ av statussymbol!). Jag säger inte att man inte kan lämna bort sina barn, mina barn åker iväg ibland & är borta över helgen eller en vecka på sommaren... Men det är för att BARNEN vill, inte för att jag behöver avlastning eller vill göra något för mig själv!
Sömn...Vilken småbarnsförälder får den som man önskar? Man vill hela tiden ha mer! & man blir blind för vad man faktiskt har! Får jag sova 7 timmar så är jag ändå lika trött på morgonen som när jag sovit 3.... & fastän min minsta prins just nu ska äta varannan, var tredje timme varje natt så överlever jag & jag klagar inte...Självklart ska han få komma upp & få sin amningsstund (oavsett varför!) så att han därefter kan somna om & sova nån timme till. Så har alla mina killar varit & det var ingen chock för mig att barnen skulle vara vakna på nätterna. Jag ställer om mig för deras skull..sover (om möjligt!) en liten stund på dagen, annars kanske jag får lite lugn när pappan i huset kommer hem & kan avlasta en stund. För oss har sömnfrågan aldrig varit ett problem (fast visst pratar vi om det & jag kan säga att det är jobbigt vissa dagar!)...
Våra 2 äldre killar kommer fortfarande till vår säng på nätterna för att sova...(& när jag var höggravid var det fruktansvärt jobbigt!)...Men jag skulle aldrig skicka de därifrån! & jag skulle aldrig låta barnen ligga & skrika i sängen (& då menar jag skrika, inte det där smågnällandet)...Det är ju ett tecken på otrygghet... Pontus har alltid haft svårt att sova nätterna igenom, började redan när han var liten med att vakna & gallskrika & vara okontaktbar...han kunde springa runt, slå & vara hysterisk, antagligen så hade han mardrömmar...Trots att det har slutat så kommer han till vår säng på natten. & visst kan det finnas perioder när jag blivit lite irriterad över det, när han flera dagar i rad kommer precis när man gått & lagt sig & ligger & småpratar med sambon...Men jag har aldrig låtit det gå ut över hans sömn... Om det enda stället han känner sig trygg på är i mitten på vår säng då ska han få vara där också, jag vet att han inte kommer ligga där när han är 15 ;)
Som ni märker tycker jag det är roligt att diskutera! Tyvärr så kan man oftast inte diskutera såna frågor för många tar det som påhopp...Jag dömer ingen, det här är ju mina åsikter...
& alla barn är olika & vi föräldrar med..det funkar inte på samma sätt i familjer...
Våra barn är de som är oskyldiga, de som är viktigast... <3
